Intervju med Damlagets tränarduo – Linn Lundström & Sandra Linder

Med några omgångar kvar står det redan klart att ni vinner serien med god marginal, dessutom med en imponerande målskillnad som just nu ligger på +124. Hur kommenterar ni er insats i serien?

–Insatsen måste vi säga har varit väldigt bra! Vi har spelat en anfallsglad innebandy, som bevisligen gett utdelning. Vår spelfilosofi lyder nog ”hellre vinst med 11-10 är 3-0”. Vi vill spela en innebandy där vi vågar investera mycket folk i anfallet och spela med ganska små marginaler, vilket kan ge stor utdelning framåt och ibland straffa sig bakåt. För vår del har det varit vägvinnande så här långt även om vi också bjudit på någon indianare av och till. Men som sagt, för oss känns det mycket roligare med tre indianer och att spela med stort mod än att fegspela säkra nonsenspassningar som inte ger något en hel match, säger Linn.

Ni är två spelande tränare i laget – Sandra Linder som spelar forward och Linn Lundström som spelar back. Hur är rollfördelningen? Ansvarar Sandra för anfallsspelet och Linn för försvarsspelet, eller är det en mix? 
–Nej, det finns ingen tydlig gräns och rollfördelning, varken mellan oss eller mellan anfall och försvar. Vi mixar, pratar i mun på varandra och lägger oss i varandras tankar precis lika mycket, säger Sandra. 

Är det någon spelare som blommat ut under säsongen och som kanske till och med har potential att blomma än mer innan säsongen är över? 
–Det är många som varit precis så bra som vi trodde att de skulle vara. En som vi gett en ny position som gjort det med bravur, är Matilda Brusell. I sin (nya) vänsterbacksposition är hon både bollvinnare och anfallsmotor. Hon kombinerar kraft och fart med fina anfallslösningar när hon från backen ofta får komma rättvänd, säger Linn. 

Även om det varit idel segrar så har vi från läktarplats noterat en hel del intressanta spelare i motståndarlagen med bl.a. mycket rutin i Ersboda och Obbola, unga och hungriga spelare i Örnsköldsvik och Gamla Stan och imponerande målvaktsinsatser i bl.a. Gullänget-kroksta. Vad säger ni om motståndet så här långt? 
–Det finns absolut en drös duktiga spelare i ligan. Men ibland känns det som att de inte riktigt tror på sig själva mot oss, vilket är lite synd. Vi älskar när vi möter ett hungrigt gäng som inte visar oss tanter någon onödig respekt, och där deras spel vittnar om att de verkligen har en plan för och tro på att de ska slå oss. De lagen hyllar vi! Sävar är ett sådant exempel. Röbäck nu senast ett annat, säger Linder. 

Målet med säsongen var att säkra en kvalplats till allsvenskan. Nu är ni klara för kval. Hur går tankarna inför det? 
–Vi ser fram emot kvalet! Det blir kul att mäta oss mot kvaliteten i de övriga serierna. Vi har en del detaljer att finslipa men kommer i stort att fortsätta på inslagen väg med mottot: ”Ingen minns en fegis”, säger Linder. 

Kuriosa: På Umeå Idrottsgala är föreningen nominerad till Årets jämställdhetspris. Tankar om det? 
–Det är roligt att föreningen uppmärksammas för sina satsningar på både yngre och äldre kvinnliga idrottare. Det finns en fin tanke om att ge alla bra förutsättningar för att utvecklas på sin nivå. På vår nivå, i vårt lag, innebär det till exempel att vi tillåts ha en ganska flexibel approach till både match och träning, så att vi även får ihop livet med familj och barn. Där är föreningen bra på att se möjligheter istället för hinder. Det motsatta hade inneburit att många av oss hade fått svårt att hålla kvar innebandyn. Det är också roligt att föreningen vill dra nytta av oss äldre som mentorer och inspiration för de yngre. Även om vi inte spelar på samma nivå som vi tidigare gjort finns det mycket samlad innebandykompetens och erfarenhet i laget som vi gärna bidrar med till de lite mer unga och lovande, säger Linn.